AV: Heather Raffo

Publik- och kritikerhyllade Nine Parts of Desire gräver i de motstridiga aspekter av vad det innebär att vara kvinna i en krigszon som Irak. Ett rakbladssnitt av Iraks kvinnor, bland annat en uppgiven läkare, en mördande vacker målare, en radikal kommunist och en moder som tagit sitt barns namn. I Teater Forattsversion av Nine Parts of Desire har Parvin Ardalanskrivit en kompletterande separat text. Parvin ä iransk journalist och kvinnorättsaktivist som tilldelades Olof Palmepriset 2007 och är Malmö Stads första fristadsförfattare.

HELSINGBORGS DAGBLAD – Ett exempel på att konst kan förändra synen på världen. Teater Foratts uppsättning är insisterande stark, mycket välspelad och därmed ytterst sevärt.

SKÅNSKAN – När hon borrar sin hjälplösa blick i min upphäver hon gränsen mellan fiktion och verklighet. Det här är på riktigt! […] någonting så ovanligt som angelägen teater.

SYDSVENSKAN - Handlingen skildrade brutalt och angeläget hur krig drabbar kvinnor dubbelt. […] det förändrade min blick under några dagar. Det är en sann kvalitet.

EXPRESSEN - Smärtsamt i en värld som också är vår.

Språk: Svenska, engelska, arabiska

info: Teater Foratt

Regi: Niclas Sandström
På scen: Donia Massoud, Eleonora DeLougheri Nordin & Sanna Turesson
Scenografi: Jafer Taoun
Ljusdesign: Emanuel Arvanitis
Ljuddesign: Jesper Overman
Musik: Nadin Al Khalidi & Gabriel Hermansson
Körtekniker: Rebecka Wilhemsson
Producent: Cindrella Mizher

gör i höst den unika och sinnliga föreställningen

“Alla dessa hål i livet – En sinnenas resa”

Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet.

Teaterhuset Bastionen byggs om fullständigt och gör plats för jord, luft och vatten, allt för att skapa så många bilder och intryck som möjligt hos de få lyckliga som får tag i en biljett till föreställningen.

Endast nio föreställningar med ett fåtal i publiken. Hälften av platserna redan sålda!

Premiär 19 oktober, spelas tom 5/11.

Medverkande:

Av och med: Birte Heribertson, Nina Jemth, Matthias Thorbjörnsson, Ragna Weisteen & Pelle Öhlund

Vokalensemble: Ida Bjerge-Sköld, Elin Eriksson, Desiree Persson, Eva Kunda Neidek, Peter Öberg, Sebastian Duran & David Sarosi

Regi: Ragna Weisteen med ensemble
Vokalmusik av: Ulrika Emanelsson
Scenografi: Sarah Cederstrand
Ljusdesign: Ilkka Häikiö
Ljuddesign: Jonas Åkesson
Bygge: Björn Nyström
Regiassistent: Anna Nääv
Scenografassistent: Emely Thimm
Kostymassistent: Linn Domeij & Johanna Adner
Praktikant: Jessica Borg

Medförfattare till Foratts version av Nine Parts of Desire är Parvin Ardalan, Malmö Stads första fristadsförfattare. Parvin är en iransk journalist och kvinnorättsaktivist som tilldelades Olof Palmepriset 2007 för sin kamp för kvinnors och mäns lika rättigheter i Iran. Parvins texter fördjupar och nyanserar Teater Foratts uppsättning. Hennes erfarenheter vävs in och gör uppsättningen både unik och personlig.

Spelas: 27 augusti – 11 september 2011

Språk: svenska, engelska, arabiska

Regi: Niclas Sandström
På scen: Donia Massoud, Eleonora DeLougheri Nordin & Sanna Turesson
Scenografi: Jafer Taoun
Ljusdesign: Emanuel Arvanitis
Ljuddesign: Jesper Overman
Musik: Nadin Al Khalidi & Gabriel Hermansson
Körtekniker: Rebecka Wilhemsson
Producent: Manal Masri

Regiassistent: Cindrella Mizher

0,00017‰ – Champagne & Gravöl

Allt är sagt, allt är lovat, valet är gjort.

I den andra och sista delen I föreställningsserien 0,0017 ‰fokuserar Teater Foratt sina krafter på att bemöta valresultatet.

Dagen efter valet skickade teatern en beställning till dramatikerna Stina Sturesson och Vanja Hamidi Isacson med samma grundupplägg som första föreställningen: Skriv en fristående akt om 30 minuter för 4 skådespelare på 4 dagar.

0,0017 ‰ – Champagne och Gravöltar alltså sin utgångspunkt i att teatern arbetar vidare med att se om det går att vara helt dagsaktuella kring frågeställningarna och undersökningen på scenen. Kan teatern ta upp kampen med medierna om rapporteringen av valet? Kan vi tillägga och fördjupa de komplexa frågor som uppstått under och efter valet?

Föreställningen kommer att fördjupa problematiken kring ”vi” och ”dom”, sätta spets på hur medskapande merparten i ett samhälle är till att bygga upp alienationen mellan ”grupper”. Det svenska samhället utgår oftast från att man umgås med likasinnade, i samma ålder och med liknande åsikter. Vilket ansvar, detta populära valdagsord, har vi som individer i till att människor känner sig utanför, utstötta och negligerade? Eller tar ståndpunkt för någon som de anser blivit utsatt för detta? Hur långt och hur länge håller offer-rollen?

Självklart utgår detta från SDs intåg i Riksdagen. Men även kring hur den skickligt slipade taktik som Moderaterna främst har företrätt där jobb är lösningen för alla, oavsett förutsättning eller omständighet. Hur har detta mantra påverkat oss? Hur kommer vi att se på framtiden i Sverige? Kommer vi alla dricka champagne på after-worken i det lyckade landet eller blir det fler som dricker gravöl på parkbänken?

0,00017 ‰ – Illusionsbygget Spelas på Bastionen: 2010-09-15- 2010-09-19

0,00017 ‰ -Champagne & Gravöl Spelas på Bastionen: 2010-10-02- 2010-10-06

Biljetter säljs genom kulturcentralen

————————————————————————

Dramatiker: Stina Sturesson & Vanja Hamidi Isacson
Regi: Niclas Sandström
Ljusdesign och video: Jonas Åkesson
Scenbild: Stefan Ersson och Niclas Sandström
Scenograf: Stefan Ersson
Kostym: Åsa Ersson & Elin Alvemark
Originalmusik: Henrik Rambe
Regiassistent: Lina Andreasson & Hanna Roth
Produktionsassistent: Dan Ersson
Medverkande:
Rayam Al-Jazairi, Ester Claesson, Eleanora DeLoughery Nordin, Alaá Rashid, Lotten Roos, Hanna Roth, Anders Svensson & Matthias Thorbjörnsson

Sunset over Malmö Boulevard

Av och med Malin Skoglund

Fredagen 28 januari och lördagen 29 januari. Kl 19.00 – 21.00
Portarna öppnas 18.30
Förfriskningar finns i baren!
Biljetter säljs på kulturcentralen: Tel. 040-10 30 20, www.kulturcentralen.nu

Efter flera delprocesser och performances visas Sunset over Malmö Boulevard nu i scenversion.

Projektet undersöker den spänningslinje där språket och kroppen blir alltmer genomskinliga gentemot varandra. På scenen gör en kvinna upprepade försök att göra sig hörd. Sunset over Malmö Boulevard handlar om staden som söker uttrycka sig och samtidigt förtrycker och stänger. Korta surrealistiska och okuvliga berättelser.

Föreställningen hade premiär på Inkonst i dec och fortsätter nu spela på Bastionen! Olika delprocesser har under 2010 bl a visats på Etikett, Skånes Konstförening, Malmöfestivalen och Plattform (Palladium).

Idé, text, dans: Malin Skoglund
Ljuddesign: Helena Lopac i samarbete med Anders Walldén
Scenografi: Miguel Cortés och Malin Skoglund
Ljus:Thomas Dotzler
Röstcoach: Zofia Åsenlöf

Sunset over Malmö Boulevard genomförs med stöd av Kulturrådet, Region Skåne, Malmö Kulturstöd, och Folkuniversitetet.

Istället för en föreställning.

Våra kollegor och vänner från Egypten var på väg till Malmö för att slutföra arbetet med vår föreställning The Tail City Show då Vredens Dag kom och revolten var ett faktum. Vår tematik; rörelsefrihet, demokrati, migration och medias makt blev plötsligt högst levande. Men den gjorde det samtidigt omöjligt för våra kollegor att resa och vår föreställning ställdes hastigt in.

Dom befinner sig mitt i händelsernas centrum men vi här i Sverige, vad gör vi? Målar upp skräckscenarier? Intalar oss att allt är väl? Försöker sova? Dränker vi oss i nyhetsflödet eller tröttnar vi och struntar i alltihop för att istället gå ut och fika?

För oss var det omöjligt att koppla bort situationen och vi samlade oss tidigt för att fånga energin och göra något kreativt av frustrationen.

Till en början var nästan all kommunikation mellan omvärlden och Egypten bruten. Twitter, Bambuser, Facebook och telefoner gav oss inga tillfredställande svar. Samtidigt så var Manal Masri, en av våra konstnärliga ledare, i Egypten. Hon skulle medverka på en teaterfestival när oroligheterna började. Manal tog tillfället i akt att intervjua människor på plats och att träffa Donia Massoud som är en av skådespelarna i The Tail City Show. Donia bestämde sig, trots situationen, att resa till Sverige för att medverka i projektet.
Efter ett tag så fick vi i Sverige återigen kontakt med våra vänner och dom översköljde oss med berättelser. Historier om vrede, sorg, hopp, stolthet, glädje och kärlek. Personliga ögonblicksbilder från ett land som vaknat och ett folk som rest sig upp.

Inifrån Revolutionen är sprungen ur mötet mellan Manal och Donia och diskussionerna som tog plats här i Sverige mellan dramatikern Vanja Hamidi Isacson och regissören Niclas Sandström. Resultatet blir ett collage av ögonblicksbilder från händelserna i Egypten och föreställningen The Tail City Show. Dokumentärt material blandas med fiktion och fria fantasier. Faxade meddelanden från Kairo blandas med klipp från Youtube och flöden från Twitter. Egyptiska folksånger från Tahirtorget med samtal från ett inhägnat hotell i Sharm al Sheik. Inifrån Revolutionen kommer att framföras på engelska med inslag av arabiska.

Teater Foratt ger: Inifrån Revolutionen. En kväll om Egypten Lördagen den 5e mars på Bastionen, Norra Vallgatan 28, Malmö Biljetter på kulturcentralen: http://www.kulturcentralen.nu/i/?6412

Medverkande på scen: Brahim El Mansouri, Donia Massoud, Anders Blentare och Nadin Al Khalidi. Texter av: Mona Mehri, Brahim El Mansouri, Vanja Hamidi Isacson, Manal Masri m fl Teknik: Kalle Larsson, Jonas Åkesson och Uli Ruchlinski. Iscensättning: Anders Blentare och Niclas Sandström

Läs recensioner av Sydsvenskan här, Svenska Dagbladet här och Helsingborgs Dagblad här.

Det finns också mer informations på InSites egna hemsida här.

Avslutningsfest “Jag ser ljuset” 21 Maj 22-02.

Detta är historien om klonen Eddie #14. En saga i rymden där överlevnaden hänger på bioteknik och klonernas tillit till deras skapare: människan. Filosofisk sci-fi som väcker funderingar kring skillnaden mellan tro, övertygelse och fanatism.

“…Syret, vattnet och födan börjar ta slut. Vi kommer mycket snart sluta fungera. När jag skriver detta, så inser jag, att detta redan är skrivet. Inte av mig, utan innan, av människorna.”

Hyllade Ragna Weisteen regisserar en ny pjäs av Sveriges just nu hetaste dramatiker Dennis Magnusson. Specialskriven för InSite.

Konstnärlige ledaren och regissören Ragna Weisteen gör med Eddie #14 sin nionde föreställning med Teater InSite. Dennis Magnusson är aktuell på Malmö Stadsteater med ”Att döda ett tivoli” och har tidigare skrivit ”Porslinsnegrer” (Månteatern) ”Drömmer om att dö” (Teater Terrier) och ”Zlatans leende” (Malmö Stadsteater) samt varit dramaturg till filmen ”Låt den rätte komma in”.

Ragna och Dennis Magnusson inledde en diskussion kring trons betydelse för människan idag som ledde dem ut i rymden. Där finns både Guds himmel och de vetenskapliga upptäckter som ledde människor bort från övertygelsen om att solsystemen kretsar kring jorden. Bort från tanken att människan är utvald, skapad i Guds avbild, i universums mitt. Att tro är att veta utan bevis. Tron gör omöjliga eller omänskliga handlingar mänskliga. Där snurrar den filosofiska tematiken i Eddie#14.

Ordinarie pris 150 kr. Studerandepris 110 kr. Köps via Kulturcentralen.

Urpremiär 15 april kl 19.30.

Skådespelare:
Ester Claesson
Louise Ryme
Dennis Sandin
Matthias Hahne Thorbjörnsson

Dramatiker: Dennis Magnusson
Regissör: Ragna Weisteen
Scenograf: Helga Bumsch
Ljusdesign: Hans C Roupe
Ljuddesign: Jonas Åkesson

Scenmästare: Stefan Ersson
Scenografiassistent: Björn Nyström, K3
Ljusassistent: Måns Winge, K3
Byggassistent: Rebecca Wilhelmsson, K3
Praktikant Apelrydskolan: Johanna Jönsson

Produktion: Lina Ehn
Produktionsassistent: Dan Ersson
Marknadsföring: Elin Alvemark
Layout: Leo Park

Föreställningar: 15/4, 16/4, 20/4, 21/4, 27/4, 28/4, 29/4, 30/4, 4/5, 5/5, 6/5, 7/5, 11/5, 12/5, 13/5, 14/5 21/5 kl. 19.30

Avslutningsfest “Jag ser ljuset” 21 Maj 22-02.

Varmt välkomna!

Teater InSite

- en föreställning med valet som utgångspunkt.

Teater Foratt doppar lillfingret i målarburken och smakar av det absolut senaste i valets slutspurt. Vi granskar blockpolitiska utspel och ”valambitioner” när de målar in sig i färgstarka hörn. Har Sverige skapat ett alldeles unikt tvåpartisystem, precis så lagom att illusionen inte bryts?

“När politikern avslutar med att göra en Friggebod, köper jag det rakt
av: hela publiken sjunger “We shall over come” med vajande tändare.”

- Oline Stig Sydsvenska Dagbladet 17/9 recension av del 1

PRODUKTION 1

0,00017 ‰ – Illusionsbygget

Teater och partipolitik har sedan 70-talet haft ett kantigt förhållande. Plakatteater, Brecht eller fördömanden har varit rådande trender då teatern försökt kommentera sin samtid. Foratts använder nu vår egen arbetshastighet som katalysator i framtagandet, där två produktioner kommer att skapas på rad med en valvaka som avskiljare. Varje produktion går från dramatikerbeställning till premiär på tretton dagar. Vi väljer att se om det är möjligt att vara i princip lika dagsaktuella med våra två produktioner som mediarapporteringen är.

En beställning till dramatikerna Vanja Hamidi Isacson och Stina Sturesson gick ut 4 september med följande innehåll: Skapa en fristående akt vardera på 4 dagar  för 4 skådespelare på ca 30 minuter inspirerat av denna text:

Torsdagen den 2 september går utrikesminister Carl Bildt ut och säger att han inte kommer att debattera utrikespolitik med de rödgröna, för att de inte har en gemensam vision. Detta är ett alldeles dagsfärskt exempel på det som har blivit den kanske effektivaste kritiken av det andra blocket: (bristen av) den gemensamma visionen.

Är Sverige på väg att skapa ett alldeles unikt tvåpartisystem, precis så lagom att illusionen inte bryts?

90% av Sveriges kvälls-/dagstidningar har ledarsidor som drar åt höger. Sedan Almedalsveckan 2010 har sjutton löpsedlar varit kritiska mot Sahlin, en mot Reinfeldt. Sakfrågor har blivit till ideologi, partiideologi diskuteras inte i valspurten där istället mantran som Arbete upprepas tills det blir rådande. Personkulten kring partiledarna har övertagit partiernas ståndpunkter i mediabruset.

Var är debatten om strukturen kring den subjektiva, kritiska informationen till väljarna?

Alla partier tycker att pensionärerna är viktigast i detta val. I alla fall de senaste två månaderna då de vill komma åt Massorna. Vissa väljare går så långt att kalla valet ett jippo, andra är fyllda av politikerförakt och vissa lägger ner veckor av förstudier på vart de ska lägga sina 0,00017‰ i Riksdagsvalet.

En granskning av blockpolitikens utspel och “valambitioner” när den målar in sig i färgstarka hörn och hur det påverkar verklighetens folk.

VALVAKA

Den 19 september kan ni följa valets utveckling tillsammans med oss på Bastionen. Det bjuds på en partipolitisk obunden valvaka tillsammans med andra som bryr sig och med en spännande inramning. Dörrarna öppnas 18.00, fri entré hela kvällen. Hjärtligt välkomna!

PRODUKTION 2

0,00017‰ – Champagne & Gravöl

Allt är sagt, allt är lovat, valet är gjort.

I den andra och sista delen I föreställningsserien 0,0017 ‰ fokuserar Teater Foratt sina krafter på att bemöta valresultatet.

Dagen efter valet skickade teatern en beställning till dramatikerna Stina Sturesson och Vanja Hamidi Isacson med samma grundupplägg som första föreställningen: Skriv en fristående akt om 30 minuter för 4 skådespelare på 4 dagar.

0,0017 ‰ – Champagne och Gravöl tar alltså sin utgångspunkt i att teatern arbetar vidare med att se om det går att vara helt dagsaktuella kring frågeställningarna och undersökningen på scenen. Kan teatern ta upp kampen med medierna om rapporteringen av valet? Kan vi tillägga och fördjupa de komplexa frågor som uppstått under och efter valet?

Föreställningen kommer att fördjupa problematiken kring ”vi” och ”dom”, sätta spets på hur medskapande merparten i ett samhälle är till att bygga upp alienationen mellan ”grupper”. Det svenska samhället utgår oftast från att man umgås med likasinnade, i samma ålder och med liknande åsikter. Vilket ansvar, detta populära valdagsord, har vi som individer i till att människor känner sig utanför, utstötta och negligerade? Eller tar ståndpunkt för någon som de anser blivit utsatt för detta? Hur långt och hur länge håller offer-rollen?

Självklart utgår detta från SDs intåg i Riksdagen. Men även kring hur den skickligt slipade taktik som Moderaterna främst har företrätt där jobb är lösningen för alla, oavsett förutsättning eller omständighet. Hur har detta mantra påverkat oss? Hur kommer vi att se på framtiden i Sverige? Kommer vi alla dricka champagne på after-worken i det lyckade landet eller blir det fler som dricker gravöl på parkbänken? 

0,00017 ‰ – Illusionsbygget Spelas på Bastionen: 2010-09-15- 2010-09-19

0,00017 ‰ -Champagne & Gravöl Spelas på Bastionen: 2010-10-02- 2010-10-06

Biljetter säljs genom kulturcentralen

————————————————————————

Dramatiker: Stina Sturesson & Vanja Hamidi Isacson
Regi: Niclas Sandström
Ljusdesign och video: Jonas Åkesson
Scenbild: Stefan Ersson och Niclas Sandström
Scenograf: Stefan Ersson
Kostym: Åsa Ersson & Elin Alvemark
Originalmusik: Henrik Rambe
Regiassistent: Lina Andreasson & Hanna Roth
Produktionsassistent: Dan Ersson
Medverkande:
Rayam Al-Jazairi, Ester Claesson, Eleanora DeLoughery Nordin, Alaá Rashid, Lotten Roos, Hanna Roth, Anders Svensson & Matthias Thorbjörnsson

Tack till: Teaterhögskolan, TM teater, Eta Swedérus, Sanne Vils, Preisler glasögon & kontaktlinser

——————————————————————————————-

DRAMATIKERNAS BESTÄLLNINGSTEXT

Dramatikerna Vanja Hamidi Isacson och Stina Sturesson får följande premiss 4 september: Skapa en fristående akt vardera på 4 dagar  för 4 skådespelare, längd 30 minuter inspirerat av denna text:

“I det svenska samhället är individen och det fria valet starkt sammanknutna, och partipolitiken idag innebär diskussion om massorna, Pensionärerna, De Unga, Arbetarna – är detta debattklimat helt enkelt för grovt tillyxade generaliseringar för att det ska tilltala sina medborgare?En del väljare går så långt att kalla valet ett jippo, andra är fyllda av politikerförakt och vissa lägger ner veckor av förstudier på vart de ska lägga sina 0,00017‰ i Riksdagsvalet.
En granskning av blockpolitikens utspel och “valambitioner” när den målar in sig i färgstarka hörn och hur det påverkar verklighetens folk.

90% av Sveriges kvälls-/dagstidningar har ledarsidor som drar åt höger. Sedan Almedalsveckan till början av september har arton förstasidor varit kritiska mot Sahlin, fem mot Reinfeldt. Sakfrågor har blivit till ideologi, partiideologi diskuteras inte i valspurten där istället mantran som Arbete upprepas tills det blir rådande. Personkulten kring partiledarna har övertagit partiernas ståndpunkter i mediabruset.

Partierna blottar oerhört tydligt att taktik är viktigare än övertygelse. Var är debatten om strukturen kring den subjektiva, kritiska informationen till väljarna?

Torsdagen den 2 september går utrikesminister Carl Bildt ut och säger att han inte kommer att debattera utrikespolitik med de rödgröna, för att de inte har en gemensam vision. Detta är ett alldeles dagsfärskt exempel på det som har blivit den kanske effektivaste kritiken av det andra blocket: (bristen av) den gemensamma visionen.

Är Sverige på väg att skapa ett alldeles unikt tvåpartisystem, precis så lagom att illusionen inte bryts? “